Ibland känns det som om alla bara bryr sig om T. Det gör mig ledsen i kroppen och arg i huvudet. Jag tycker att det är orättvist. Fast jag är lillasyster så känns det som om jag är äldre än honom. Det är pinsamt när han aldrig kan bestämma sig och när han gråter varje gång som mamma ska gå någonstans, ungefär som en bebis fast han är tio år. Jag brukar gå in på mit rum så jag slipper höra, ibland tar jag mina hörlurar och lyssnar på musik.  
T vågar aldrig göra något själv och vill att jag ska göra massa saker åt honom, som att fråga grannen om han vill leka med T – det tycker jag är ganska töntigt och ibland känner jag inte för att göra det. Då blir T arg, går till mamma och mamma blir sur på mig för att jag inte är hjälpsam. Jag tycker att jag är hjälpsam ibland.
T bestämmer allt hemma hos oss. Han får alltid ha den stora TV:n, han får alltid välja film och han får alltid sitta bredvid mamma. Jag vill sitta på olika platser i soffan och vid matbordet men det får jag inte. På kvällen är det svårt att somna ibland för att T ropar på mamma ungefär tusen gånger.
Det är svårt att leka med T och om vi ska leka så blir det alltid bråk. Först vill han inte leka och sen vill han och om jag gör nåt annat då så blir han jättearg för att inte jag vill. Det är jobbigt att bråka hela tiden och ibland vill jag att vi ska vara vänner men det går bara inte. 
Ibland gör vi saker bara mamma och jag, som att titta i affärer. Det hatar T. Ibland tar vi en fika också, jag brukar ta hallonpaj med mycket vaniljsås, mamma tar alltid latte – hon älskar latte mer än hon älskar mig och T tror jag faktiskt. Det är mysigt att göra saker bara med mamma för då kan i alla fall inte T bestämma.
Ella 8 år